Nu är det som det är

I lördags kväll hann jag se lite på Debatt och hörde Belinda Olsson bete sig osakligt i en oktav för högt röstläge mot Jimmie Åkesson, som satt som en snäll och prydlig skolpojke på podiet, talade med sansad stämma och undvek ironiska hånfulla miner. Sen tror jag att Nalin Pekgul vägrade ta i Jimmie Åkessons framsträckta hand efter avslutad debatt – de bytte kamera precis innan, men av publikens reaktion att döma så var det så.

Och i går betedde sig Lars Ohly som klassens hackkyckling som plötsligt insett att det börjat ett tacksammare mobbingoffer i klassen. För inte så länge sedan var det han som var utfryst och skälld på, men det tycks han ha glömt. Han tycks också ha glömt vad hyfs innebär. Hålla på att tramsa med "jag vill inte sitta i samma rum som....". Fasoner!

Ni vet att jag inte är Sverigedemokrat. Jag är inte rasist. Jag sympatiserar inte en sekund med SD. Jag förfasas över att det finns så många okunniga, lättledda och historielösa personer i Sverige, så många som tar rösträtten med en sån klackspark och som på allvar tror att Jimmie Åkesson och hans kategoriserande anhang kan göra Sverige bättre.

Men vi kommer ingen vart med att sänka oss till deras nivå.
Nu är det som det är.
Nu sitter de där.
Det måste vi hantera på bästa sätt. Och det är inte genom nån slags uppbragt rättfärdigad mobbing. Nu behövs en smart gameplan och en genomtänkt strategi. Folk måste sitta ned i båten litegrann. Nu måste vi på allvar analysera SD och rätta oss efter hurdana de är nu: prydliga, pålästa, demagogiska och med 20 mandat i Sveriges riksdag. Inte ge efter för deras politik och inte öka folks sympatier med dem genom att bete oss som barnungar.

Så.

Jag för min del ska ringa det partiet jag röstade på, redan i dag, och be att få gå med. Kanske inte den kraftfullaste kanalen, men jag hör hemma där och då kanske jag kan göra nån nytta i förväg till nästa val. I stället för att sitta här och osa i efterhand.

Och så hoppas jag att MP lierar sig med Alliansen så att SD blir kraftlösare. Att Moderaterna skänker bort miljöministerposten och kanske infrastrukturministerposten till Maria Wetterstrand och nån mer handlingskraftig person, och att de miljöpartistiska väljarna har överseende med att partiet byter sida. Då får de ju möjlighet att genomföra sin politik OCH motar bort SD i ett svep.