Spotify. Som att ha Germund hemma

När jag jobbade på Sveriges Radio var det bästa som fanns att surfa runt på Grammonfonarkivets datorer. Sen kunde man gå och checka ut skivor av de lustiga människorna som jobbade där nere i källaren. De rusade runt bland hyllorna och blev bara ännu gladare om listorna var långa och krångliga. Ibland fick man schyssta tips på andra skivor man kanske gillade. Ungefär som Itunes Genious, fast med rutig skjorta, väst, armsvett och genuin kärlek till musik.

Och när man kände att man hade överutnyttjat Grammofonarkivet-folket, kunde man slinka in till Germund Stenhag och säga "Ed Harcourt" och så hamnade han i självsvängning och kastade skivor över en tills man inte kunde bära mer.

Those were the days helt enkelt.

Men.

Jag jobbar ju inte på P3 längre. Och för första gången känner jag att det inte spelar nån roll, för nu har jag Spotify. Ok, den buggar lite och det kommer dum reklam då och då. Men det är precis som att ha en egen liten Grammofonarkiv-mupp eller en Germund Stenhag på speed hemma i datorn. Nu behöver jag aldrig mer köpa skivor (som om jag gjorde det innan, men ni fattar, nu behöver jag aldrig mer ladda ned. Lagligt och så på Itunes alltså, för det är ju enbart så jag gjort förstås).

Nä, det här är för jävla bra helt enkelt.