Camorran och Hugh Hefner, har de fonder?

Jag pensionssparar. Intensivt. Det ger mig nån slags fånig trygghet att betala nu för att inte vara fattig sedan, och hittills har det också gått bra nog för att jag ska känna att det inte är trist och onödigt.

Tills i går. Då kom Länsförsäkringars årsbesked. De har varit givmilda annars, sådär så att jag nästan häpnat lite över hur bra det gått. Grejen är dessutom den att pengarna har ramlat in till Länsförsäkringar alldeles av sig själva, via jobbet och via lite extra avdrag direkt på lönen.

Redan i följebrevet började jag ana oråd. "Det viktiga är inte hur ditt pensionssparande utvecklas över ett enskilt år", påpekar Björn Schedwin, som tydligen är min områdeschef och som på bilden ser ut att vara cirka 25, med nyblekta slingor och en desperat önskan om att bli älskad i blicken.

Men jag vete fan hur det är med den kärleken, Björne. Eftersom du ägnat året åt att slarva bort ungefär 95 000 kronor för mig. Okej, felet är kanske lite mitt eftersom jag uppenbarligen satsat pengarna i Asiatiska och Europeiska Rövfonden, men du kunde ju ringt och varnat i alla fall.

Nä. Nu ska jag ringa Länsförsäkringar och göra som min storebrorsa gjorde för ett tag sen när det var fondval. Be att få pengarna placerade i enbart oetiska fonder. Porr, vapen, cigaretter, sprit, möjligen psykofarmaka och lite napoletansk sophämtning. Funkar garanterat i dåliga tider.