23 juni 2010

Jo, jag är oumbärlig


Som sagt. Har jobbat här i sju år. Ska sluta om två månader. Och självklart vill jag lämna nåt slags avtryck, och att nån nån gång i höst säger, i nåt sammanhang, att fasen, synd att Sofia slutat, annars hade vi kunnat fråga henne.

I dag fick jag bevis på att jag lyckats. Nu kan jag gå i frid:

Eric (smågenerat): Sofia, du som har lite koll på saker och ting ...
Jag (förväntansfullt): Ja??
Eric (fortfarande smågenerat): Vet du om det finns några säkerhetsnålar här nånstans? Min gylf har gått sönder.
Jag (trumpet): Nä.

Sammanfattning: Kunde visserligen inte lösa problemet, men gulligt av honom att fråga i alla fall.

Note to self: Fundera över om det är bra att vara mamma på jobbet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar