19 augusti 2010

Polen - Sverige: 1-0

I lördags, när jag ville skryta om mina kantarelläventyr och framstå som en friluftsmänniska, la jag ut den här bilden på Facebook:

Många likes på den. Bilden är tagen på ett makalöst svårtillgängligt superställe utanför Åmål. Man åker och åker, sen parkerar man vid ett fint litet hus där det bor en tant med två hästar, sen promenerar man väldigt Stand By Me-aktigt längs ett nedlagt järnvägsspår, svänger in vid en pil som min bror lagt lite halvt osynligt i sten något annat år, följer ett gammalt skogsmaskinsspår och pow, så öppnar det upp och där är marken i vanliga fall helt gul.

I år hade "polackerna" varit där och proffsplockat. Bara lämnat minisvamparna och rensat på plats. När sånt uppdagas – och det har blivit allt vanligare – blir min bror arg och min mamma besviken på rösten och sen förbannar vi detta överutnyttjande av allemansrätten som "polackerna" gjort sig skyldiga till (vi har inga bevis på att de är polacker – mamma såg en polsk bil parkerad i en helt annan del av Dalsland en gång och man måste ha ett ansikte på fienden så "polackerna" it is, även om en annan gubbe vi mötte i skogen sa "estländare" på samma föraktfulla vis).

Vi fattar inte hur de har nosat upp just det här stället bara. Så otillgängligt. Ingen riktig svamplockare avslöjar sina ställen, så "polackerna" måste haft världens röta eller också går de skallgång, på led, genom Dalsland. Bit för bit.

Men så berättade min kollega att man kan tydligen geo-tagga bilder numera, så om nån t ex lägger upp en kantarellskrytbild på Facebook, kan valfri polack ta ut koordinaterna på sin gps och åka dit och plocka.

Attans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar