Så i dag blir det soffläge och Leif GW. Jenny undrade om man ska läsa hans böcker. Ja, det ska du. Jag har läst de flesta – alla hans nya och för länge sedan de gamla, Grisfesten och dom. De nya är lättlästa, mustiga och väldigt Leif GW. Ganska tjatiga i språket men det gör inget. Roliga figurer och bra intrig.
Den här, Den döende detektiven, är än så länge väldigt enkel. Men trevlig att ha som sällskap.
En annan bra bok som jag läste i helgen var Ninni Schulmans Flickan med snö i håret. Vi snackar inte Nobelpris nu eller finlitterärt på något vis, utan mer Camilla Läckberg-nivå. Fast det är en förolämpning, men ni vet: kvinnlig polis med trassliga relationer, inte så blommiga personporträtt, liten ort (Karlskoga), mystiska mord, sammanträffanden från förr, moraliska ställningstaganden när nära och kära visar sig vara något annat än man trott, kloka barn och tonåringar som gömmer saker och känslor för sina föräldrar. Och så lite trafficking.
Men hon gör det väldigt bra, Ninni Schulman (gift med Alex vettiga brorsa), och hade hon varit etta på bollen hade ingen uppmärksammat Camilla Läckberg och världen hade varit ett mer rättvist ställe.
Dessutom har jag lagt Niklas Ekdals Kvinna utan egenskaper på vänt och den ser jag fram emot att fortsätta i. Jag är lite kär i Niklas Ekdal. Och boken verkar bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar