När jag gick 5:an i Skatås i morses och kom upp till slalombacken värmde solen så gott att jag stannade och vilade en stund. Då kom det en mycket liten och närsynt (möjligen blind?) näbbmus och krockade med min sko.
Åååå, så fint! En gång satt det en liten näbbmus alldeles stilla med ett enormt (för honom eller henne) smultron mellan tassarna och tittade på mig i ett dike, utan att ha vett att bli rädd. ELler så var han paralyserad av skräck. BLir fortfarande alldeles varm när jag tänker på det. Hemskt avundsjuk på skokrocken.
Nämen! Näbbmöss är så söta så man kan dö. Och så små. Det är något sagoboksaktigt över dem som är helt oemotståndligt. Och med ett smultron. Gud så skyldigt och rart.
Åååå, så fint! En gång satt det en liten näbbmus alldeles stilla med ett enormt (för honom eller henne) smultron mellan tassarna och tittade på mig i ett dike, utan att ha vett att bli rädd. ELler så var han paralyserad av skräck. BLir fortfarande alldeles varm när jag tänker på det. Hemskt avundsjuk på skokrocken.
SvaraRaderaNämen! Näbbmöss är så söta så man kan dö. Och så små. Det är något sagoboksaktigt över dem som är helt oemotståndligt. Och med ett smultron. Gud så skyldigt och rart.
SvaraRadera