Den slutar förstås lyckligt. Lennart "släpper handväskan lite" som min fd kollega Calle Görman brukar säga. Jag läser den för Harry om kvällarna. Han gillar den, kanske inte lika mycket som Fåret Shaun, men barns kulturintag ska vara brett, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar