Läser om tvillinggravida Rosita som inte når fram till sina arbetsredskap pga magen, men som ändå inte får havandeskapspenning för att Försäkringskassan säger nej.
Men stopp stopp stopp nu innan vi alla börjar tjata om det nya kalla Sverige. Innan Mona Sahlin börjar gnälla på borgarna. Det här kan väl för farao inte vara Alliansens fel? Rätta mig om jag har fel, men handlar inte den mesta av kritiken mot Försäkringskassan att personalen där beter sig som arslen och har en människosyn som (ja, jag menar det) närmar sig Hitlers?
Jag tror att många av de här fallen bottnar sig i att tjänstemännen på Försäkringskassan tar ut sin frustration på dem de egentligen ska hjälpa. På samma sätt som kommunala tjänstemän i låt oss säga Göteborg tycker att det är helt ok att låta kommunen betala den privata bastuns LED-belysning. Eller som Svinarps starke man i en parodi lite för nära sanning och verklighet tycker att han har jobbat så hårt att han minsann förtjänar en liten europeisk fotbollsresa som någon annan betalar för.
"Jag som har jobbat så hårt och har det så jävligt. Jag förtjänar detta. Och om inte jag får, ska ingen annan få heller. Det är bara att bita ihop och hålla in magen, Rosita".
Missunnsamma jävlar. Enfaldiga småpåvar. Problem är inte politiken, det är de företagskulturer som vuxit fram i myndighetssverige. Det är där förändringarna ska göras, inte på regeringsnivå.
(Och jag vill bara tillägga att jag aldrig blivit orättvist behandlad av Försäkringskassan. Jag har bara upplevt vissa av dem jag har kontakt med som rätt tröga i huvet och mer än lovligt oflexibla.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar