Och det som var en så ljuvlig dag.

Jag gick just ut och argsprang i det vackra vädret för hemma gick jag bara omkring med ett stort åskmoln över huvudet.

Har med största sannolikhet glömt min lilla lilla miniväska med allt viktigt på planet från London. Tillfälliga mobilen, tre kreditkort, körkort, pengar. På det stora hela livet välpaketerat och klart för vem som helst att ta över. Och det här är ju bara drömscenariot; att grejerna ligger på Ryanairs lost and found-avdelning i Dublin eller London (där ingen jobbar helg) i tryggt förvar. Mardrömsscenariot är att nån snott väskan och lever loppan med den och dess innehåll nånstans.

Slumpen och tillfälligheterna har dessutom gjort att jag inte saknat väskjävel på fyra dagar. Jag har helt enkelt klarat mig på hundralappar som legat och skräpat hemma, inte kört bil, inte behövt telefonen, inte köpt något, och trott att den hängt på en krok under en barndunjacka i hallen som vanligt.

Fan. Men jag sprang bra. Och bestämde mig för att det inte är nåt jag kan göra förrän i morgon när Ryanairfolket börjar jobba igen. Jo, jag har lite meningslöst sms:at min telefon och bett den som har den (om det skulle vara en vänlig tjuv) att sms:a tillbaka. (Fat chance och allt det där).

Nåväl, min gamla mobil fungerar i alla fall och det är ju alltid något. Och jag får väl låna pengar av Håkan så att jag klarar av nästa veckas Sverigeturné Sthlm-GBG-Lund-Sthlm.

Aaaah, det är väl precis vid såna här tillfällen man ska komma ihåg sitt mantra va? Pengar kommer nya.

Update: Förklaring men inte ursökt: Jag brukar verkligen vara hemskt noga med mina grejer, men förstår ni, jag skulle bära på ett 10 kilos välpackat handbagage och en sovande Harry och om min kapacitet begränsar sig till två grejer, så är jag ändå glad att det var handväskan jag glömde.