Hej hej, jag är hemma!

Det hann bli tidig morgon innan mitt plan dunsade ned på Landvetter. Snöstorm och stängda flygplatser och väldigt många varv i luften ovanför Kastrup. (Jag skriver en artikel om miljövänligt flygresande just nu och var både lite flygrädd och lite miljöarg i väntan på landning).

Och hela torsdagen var en enda lång räcka av filmsekvenser och intervjuer att bocka av. Så det bidde inte så många bilder från sista Milanodagen. But here goes:

På morgonen packade vi ihop våra grejer i hyrbilen och åkte från Milano till Zingonia, som inte är ett Harry Pottrigt magiland eller ens titeln på en Disneyfilm eller namnet på ett disco på Ibiza, utan en alldeles verklig liten ort i närheten av Bergamo. Det var en grymt dimmig morgon vilket fick till följd att vi dels körde fel på motorvägen, dels missade en tio meter hög skylt med en enorm Volvologga och körde vilse inne i själva pyttebyn Zingonia. Vi var mer än en halvtimma försenade men ingen italienare verkade bry sig om det alls. Jag var förstås svensk och ursäktade mig sjuhundra gånger samt räknade upp alla ursäkter i världen helt i onödan.

Jag glömde plåta hela dagen. Kanske för att vi filmade och fotograferade så mycket för jobbets skull. Plus att jag använde min iPhone till att banda intervjuer med. Nu har jag fina ljudfiler i Voicerecorder som heter "Marco", "Giacomo" och "Andrea". Dem sitter jag förresten och lyssnar på nu och en av intervjupersonerna uttalar det engelska ordet "focus" som fuck yous", vilket är väldigt roligt när man bara sovit 12 timmar totalt på tre dygn, varav de flesta i en stenhård säng och de andra upprätt i en flygstol.
Ja, just det, bilden ovan. Nä, tyckte bara att det var kul att hamna länge bakom en pizzatruck i bilkö när man var lite hungrig. Det här är på väg till flygplatsen och en riktigt lång hemresa, skulle det visa sig.

På flygplatsen fick vi joxa lite eftersom fotograf-Christer hade 38 kg fotoutrustning i en enorm väska som såg lite ut som en kista. Hans packade över en massa i sitt handbagage, men av nån konstig anledning tyckte scannerpersonalen att batterier, aggregat och fjärrutlösare ska undersökas väldigt noga. Under tiden fotograferade jag denne man som skulle flyga hem till Delhi. Lite synd att lystern och glansen i hans silverkostym inte kommer fram i bilden. Kanske skulle jag använt blixt? Silverkostymen matchades med gråa träningsdojjer. Fint. Sen smygplåtade jag en liten kvinna i pälsklänning. Men den bilden försvann mystiskt.

I Milano var det vacker solnedgång och kanske 10 grader. I Köpenhamn var det 0 grader och snöstorm och totalkaos. Först fick vi inte landa, sen fick vi inte starta. Jag somnade medan vi satt på startbanan och väntade på att plogarna skulle få undan all snö. När jag vaknade trodde jag att vi var framme. Fatta besvikelsen när jag förstod att vi fortfarande var kvar i Köpenhamn! Plus att hela planet var alldeles täckt med is och det kändes Gottröra-läskigt.