2 februari 2011

Måste förklara mig själv för mig själv

Jag undrar hur det egentligen är tänkt att vi ska kunna hantera och relatera till demonstationer i Egypten med två miljoner personer som gör något åt sin situation. Jag läser om det och tittar på det och försöker intellektuellt förstå vad som pågår. Och jag känner att jag måste känna nåt, engagera mig. 

För det ska man väl?

Men jag räcker inte riktigt till. Och så skäms jag för att jag hellre sitter och kollar på klipp på 32-åriga papegojor som kan prata och blir uppriktigt engagerad och glad när jag upptäcker att Biggest Loser säsong 11 gått fem avsnitt utan att jag märkt det.

Hittade ett jobb som jag blev lite sugen på att söka, men på kravlistan stod samhällsengagemang och det har jag inte så länge det inte gäller barnens skola eller Västtrafik.

Nä, det är ledsamt. Ytligt. Förstår ni hur jag menar? 

3 kommentarer:

  1. Jag satt just och filade på ett inlägg som handlar om att jag vill sparka tiggare i huvet. Så ja, jag vet hur du känner. Och nej, jag vet inte om jag vågar publicerar mitt inlägg.

    SvaraRadera
  2. Hoppla din skapare vad du gjort annorlunda här!

    Man kan inte engagera sig i allt. Man väljer det som ligger varmast om hjärtat..(och jag tycker att de verkar klara sig bra ändå!)

    SvaraRadera
  3. Ja, det var dags för vårstädning!
    Äsch, jag vill bara att det ska hända något VIKTIGT, att man kan säga att man engagerade sig... har väl också med våren att göra, att saker och tankar ska kännas lite fräscha.

    SvaraRadera