Det är en så bisarr värld, denna treåringsbubbla man lever i. De kan allt, treåringar. Vet allt. Men vill ingenting. Nu har vi (och då menar jag Harry, även om det gäller mig ibland) i och för sig gått från hysteriska jagvillinte-illvrål till axelryckningar och "Nej, jag tror inte det" som svar på alla förslag och frågor, vilket är nästan svårare att hantera. Ett illvrålande barn kan man åtminstone bara lyfta upp i overallen med en hand och bära dit man vill, men att försöka att övertyga medelst argument... funkarnte.
I går handlade diskussionen om var vi skulle handla någonstans. Treåringar bör inte ha åsikter om det, men när jag svängde in på parkeringen framför Willys konstaterade Harry "Det här är inte så bra. Jag vill handla där borta" och pekade på ICA Maxi tvärs över vägen.
Jag tror inte att han gjorde analys av varumärke, image, prisbild, kvalitet, shoppingupplevelse och utbud. Jag tror att det hela handlar om att på ICA finns gratisbananer och bilkundvagnar och på Willys finns inget kul. Alls. Men så slog det mig att det ju faktiskt är samma sak. Och att jag gärna handlar på Willys när jag är själv, men hellre handlar på dyrare ICA när Harry är med enbart på grund av gratisbananerna.
Bara ett tips, Willys. Tänk på treåringarna och treåringarnas köpstarka morsor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar