14 mars 2011

I dag är jag en Leila K-sång

Jag har kommit in i löparlunken, vilket för min del betyder att jag 1)gillar att springa 2)klarar av att springa 3)längtar lite efter att springa. Det här inträffar ungefär en gång var tionde år och brukar sluta med att jag blir jättesjuk och/eller tröttnar, så vi får väl se. Just nu är jag mest glad över att knät håller. Ljudeffekterna är fenomenala (tänk mortla hel svartpeppar) men det verkar helt.

Men.

Jag får så väldiga stötar av löpbandet. Det förvånar mig visserligen inte; när tre kilo syntetkläder och ett par hyfsat plastiga dojjer sätts i rörelse så är det väl inte så konstigt. Men det är obehagligt och känns på något sätt fel. I dag kopplade jag t ex mina hörlurar till maskinen och då fick jag stötar varenda gång sladdarna kom i kontakt med mig, dvs varje steg.

Jag frågade tjejen i receptionen på Sportlife om det var nåt jag kunde göra. Jorda mig själv på nåt sätt tänker jag, kanske ha en sån där plaststropp som franska bilar har ibland hängande ner i backen, Hon skulle fråga tillverkaren. Och jag hoppas att denne har ett bättre svar än det hon gav mig: "Det beror på att du blir elastisk". Bra där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar