Sakn och längt

I går hade vi "Varsågod, här är era iPhones"-möte på jobbet och jag kom plötsligt ihåg vilken trevlig arbetsplats jag har. Ni vet den där "råa men hjärtliga" tonen som var så trendig i Stockholm för några år sedan – men som Göteborg kört stenhårt med sen varv-eran. Vi kan det här med andra ord. Och jag trivs rätt bra i den. Fick en klump i halsen och började sakna mina kolleger redan innan jag slutat.
Sedan jag kom tillbaka efter semestern har jag lite med vilje stegvis lämnat jobbet. Medvetet dragit bort plåstret lite långsamt. Tänkte att det passar mig bäst. Och det gör det nog.
För även om jag kommer att sakna de flesta av dem på jobbet, längtar jag också till att vara och välja själv och lägga energin på min egen direkta utveckling. Jag inbillar mig att jag ska bli mer effektiv.

Samtidigt gnager det i mig lite... befarar att det blir mycket yatzy på nätet i brist på kolleger att spela med.