Till topps!

Min kille Håkan. När han var yngre var han lite rund. Nu är han inte det. Han tränar inte, han bantar inte, men han brukar gräva en eller annan grop om somrarna och sedan fylla den igen, bära ved och bygga något, vilket innebär att han är som smalast i början på hösten innan gräddsåserna och rödvinet per automatik fyller ut honom lite.
I år har han dock en större utmaning, nämligen att skaffa lite muskler. I de femton år vi känt varandra har han dodgat gym och löpning och enträget hänvisat till sin fallskärmsjägarutbildning från 80-talet och något som han kallar "grundkondition". Men i vinter drar han och två kompisar till Kanada och åker helikopterskidåkning så nu krävs det ork och stabilitet som den där "grundkonditionen" inte riktigt räcker till.

Så i dag tränade han! Först på min yogaboll i reklampauserna till Biggest Loser. Sen stack han ut och sprang. Vi är förbluffade båda två.
(Jag skrattade ganska mycket åt yogabollen också, det var roligt att titta på.)