Jag är rätt normal. Lite pedant, lite anal, lite projicerande, har lite lagom bristande självinsikt och en och annan egenhet för mig, men på det stora hela: rätt normal. Dock har jag identifierat tre fobier som jag inte kan göra mig av med:
1. Bufféfobi. Jag blir alltid lite paralyserad inför bufféer. Så mycket kan gå fel. Vilken ände börjar man i? Hur mycket ska jag ta av varje grej så att tallriken blir lagom full? Vilka saker får inte krocka på tallriken – och vilka såser hör till vad? Och hur ska jag få med mig allt i en tagning? Så många katastrofer som kan uppstå. När jag själv ordnar bufféer är jag dessutom manisk över att allt ska stå i rätt ordning. Man ska t ex inte lägga servetter och bestick först, då blir allt fel.
2. Termosfobi. Ett miniatyrproblem, men tänk efter – hur ofta fikar man inte och tar kaffe ur en termos man aldrig hanterat förut? Fler gånger i veckan känns det som. Och det finns inga ledtrådar som hjälper en att lista ut hur mycket man ska skruva upp locket för att kaffet ska komma i lagom stråle och inte splasha ut över hela bordet. Ingen standard. Själv har jag en gång lyckats lyfta ur innerkannan ur en Stelton-termos innan jag fattade att det bara var att vippa på kannan. Hur skulle jag kunna veta det? Nu har jag själv en och ingen fattar någonsin hur den funkar.
3. Badhusfobi. Kom ihåg det i morses igen när jag var på Valhalla och simmade. Gud vad med regler det är. Baddräkt på i bubbelpoolen, men baddräkt av i dusch och kallbad. Hur ska man veta? Och hur ska man lägga upp det för att slippa springa extra gånger för att hämta tvålar och handdukar? Och hur funkar det med lås och skåp och är jag ens i rätt omklädningsrum och ojdå, manlig personal mitt i alltihopa. Och vattnet på toaringen, är det från nån blöt tant som kissat före mig eller från nån som helt enkelt kissat jättemycket utanför?
Håhå jaja. Alla dessa små dagliga möjligheter till sammanbrott. Får mig att känna mig levande.
Jag kan identifiera ett egenskap hos mig själv som jag tycks dela med dig.
SvaraRaderaHur gör man saker och ting så effektivt som möjligt? det spelar ingen roll om jag lagar mat, duschar eller redigerar tidningssidor, jag funderar på i vilken ordning man ska göra saker för att lägga upp det så effektivt som möjligt. Jag har hittills inte sett det som ett problem men det kanske det är? Tänker jag för mycket? Är jag rent av lat? Är det därför jag vill effektivisera allt?
Mitt i prick: Strävansmålet är attallt ska vara så effektivt som möjligt. Vilka barn av vår tid vi är. Och egentligen är det väl inget problem om man inte bryter ihop om man inte lyckas vara effektiv. Då är det väl okej att försöka förbättra sig lite då och då...
SvaraRaderaEgentligen vill vi väl alla vara som Gunde - komma på bästa torka-sig-efter-duschen-ritualen, bli torr över hela kroppen på tio sekunder och därmed lite lyckligare.
Han borstar tänderna i duschen också, Gunde. Kissar också kanske, det vet man inte.
SvaraRadera