Tesagt är tesagt och tesagt gäller

Bebis- och förlossningsnostalgin fortsatte i helgen när vi hittade ännu ej visat videomaterial från BB i videokameran. Nyploppad Harry och massa minnen kom tillbaka.

Men, och det här är konstigt: bara de goda. Förträngningsmekanismen är enorm. Hur gör hjärnan för att inte komma ihåg avgrundsvrål och toksmärtor?

Och snabbt går det att glömma, tydligen. Håkan hade filmat dagen efter förlossningen när jag sitter långt långt inne i bebisbubblan och ser helt rosaskimrande lycklig ut med Harry i knät och pratar med honom på ett obegripligt mamma-bebis-bond-språk. Håkan försöker ta mig tillbaka till verkligheten och följande konversation utspelar sig:

Håkan: Jaha du Sofia, ska du ha fler barn nu då?
Sofia: Det vet man ju aldrig, de är ju så underbara de här små.
Håkan: Men vad tyckte du i går?
Sofia: Att det gjorde ont och var jobbigt.
Håkan: Och vad sa du då?
Sofia: Att jag aldrig mer ska föda barn.
Håkan: Och vad sa du att jag skulle göra?
Sofia: Påminna mig om det om jag skulle ändra mig.