Nästan-tre

Om ni aldrig haft en nästan tre-åring, eller till äventyrs glömt hur det var, låt mig delge. Se det som en liten osminkad tjuvtitt på en sorts accepterad galenskap som vi är långt ifrån ensamma om.

Prolog:

Harry kommer på att han är kissnödig, håller sig för skrevet och ropar högt "Måste kissa!" Man tror att det är bråttom, men nä. I stället krånglar Harry sig ur alla sina kläder och gör en liten kläddans i hallen.

Jag passar på att tända lyset på toa eftersom han inte når upp till knappen. Då kommer han på igen att han är kissnödig och när han upptäcker att jag tänt lyset börjar han vråla "Harry ska släcka!", vilket betyder "Harry ska tända!" på treåringska.

Så då släpar man en skittung pall
över tre trösklar och tre mattor
för att tända en lampa som redan är tänd.

Och så tillbaka samma väg.
För när man är nästan-tre kan det hända
att man är väldigt noga med
att saker ska stå exakt där de brukar
och att dörrar och luckor ska vara stängda.

Sen tillbaka igen för att kissa.
Och eftersom man är nästan-tre
kissar man på sitt eget vis,
inte som man har blivit lärd.

Sen spola.
Då behövs tydligen en annan pall
som man går upp på övervåningen för att hämta.

Det här tog väl en kvart, tjugo minuter tror jag. Sen frågade jag Harry om han ville ta på sig kläderna igen eller pyjamas. Då funderade han ett tag och svarade sedan artigt "Nej tack". En minut senare max gastade han "Måste ha pyjamas!" och så påbörjades en liknande cirkus fast med kläder, tandborstar, nattblöja, gosedjur och Byggare Bob-tandkräm i nån slags förutbestämd men svårgissad ritual. 

Jaja. Jag är pragmatisk. Så länge han är glad och engagerad och inte kissar ned sig eller fryser så får han väl hålla på. Snart flyttar han hemifrån och vad ska jag då roa mig med på kvällarna?