December 2008 skrev jag ett inlägg om att jag hade 94 udda strumpor i tvättstugan, i väntan på att 94 strumpmakar skulle dyka upp. Det blev lite diskussion om de där udda strumporna, så efter att de ökat till 97 och jag bearbetat det lite så slängde jag dem allihop. Befrielse! Nystart!
I dag, drygt två år senare, räknar jag uddastrumporna igen. 25.
Ok, nu är frågan: Vilket scenario är värst?
1) Att de 25 strumporna är änkor efter dem jag så brutalt slängde i december 2008
eller
2) Att det sedan utrensningen inhandlats åtminstone 25 par nya strumpor och alla dessa nya har gått skilda vägar? (Och var är de andra 25 i så fall?)
Ett annan konstigt fenomen uppstår hos mig: par som är NÄSTAN likadana. Har de varit likadana från början och utvecklats åt olika håll, eller är det strumpor som liksom hittat varandra under resans gång? Liksom "vi är nästan vita så vi kan hålla ihop".
SvaraRaderaJa men visst! Har också några såna, rosa i olika nyanser. Möjligen att de var vita från början. Men jag tror att det här är en klassisk skola/dagis/omklädningsrumsgrej: två barn med rosa strumpor möts och per automatik får de en strumpa från varje par med sig hem.
SvaraRaderaJag har gett upp. Jag parar inte ens ihop dem längre. Nu ligger ALLA strumpor i en stor korg i KÖKET och de som behöver strumpor för själva göra sig besväret. Funkar riktigt bra!
SvaraRaderaJag har också gett upp. Det började med att jag inte iddes para ihop dem längre utan bara lade dem i lådan eftersom de alltid hamnade i osynk i tvätten. Sen ballade det ut och det är numera sällsynta undantag att jag har två strumpor av samma sort på fötterna.
SvaraRaderaIdag har jag en beige med hjärtan och en limegrön. Brukar försöka matcha lite i alla fall. Tänker alltid att jag ska börja köpa t.ex enbart svarta strumpor, för ibland, i vissa sammanhang, känns det faktiskt lite fånigt om skorna ska av. Antar att den enda lösningen är amputation.