Det är nåt så oerhört bedårande med den där kompisarmen runt axeln

Harry hade med sin kompis Linn hem i dag. Det skiljer en vecka på dem, de har känt varandra sedan födseln och går nu på samma dagis. De har inte alltid varit kompatibla men just nu är de helsköna, snackar goja, leker egenpåhittade lekar och fnissar åt saker som ingen över 110 cm förstår.

Jag lyckades fånga dem på bild:

Och kom och tänka på en bild på mig och min kompis Ann när vi var små:

Så himla fint. En midsommar på 70-talet. Strunt samma att jag ser skogstokig ut och har skrynklig mage och hårvirvlar som ingen ingen någonsin rådde på, det är ändå en av mina finaste barndomsbilder.