I går på väg från Varberg kom jag på mig själv att vila ett öga i taget. Det kändes inte helt kompatibelt med motorvägskörning i 120 så jag stannade på McDonalds och åt reporterlunch (uttryck myntat från tiden när jag tuffade Radio Västs sändningsområde runt en hel sommar): två cheeseburgare och en chokladmilkshake.
Burgare och milkshake i all ära, det piggar opp, men vet ni vad som kickar ordentligt? Tillåt mig vara klyschig: MÖTEN. Och SAMTAL. I går träffade jag en ordentligt upptatuerad kock med benbitar i öronen som med liv och lust berättade om nån naturlig asiatisk råvara som gör det möjligt att tillaga perfekta balsamicopärlor. Sen var han helt lyrisk en stund över en torkugn han köpt in och ett så kallat skinn av morots- och apelsinjuice som han höll på att tillverka. Det hade inte riktigt fått rätt konsistens ännu, men han var hoppfull. Jag blev jätteglad av honom.
Och alldeles nyss har jag pratat med en direktör i telefon. Det är synd om direktörer för folk förutsätter att de ska vara myndiga, jobbiga och svåra att få tag på. Vi journalister upplever nog ofta också att de inte säger så bra saker för de fastnar lätt i kärnvärden och visioner och är inte alltid så konkreta. De slåss i motvind, de stackars direktörerna.
Men den här var väldigt trevlig. Det allra trevligaste var att han var ute och morgonpendlade med buss så jag fick liksom följa med i Stockholms morgontrafik i en halvtimma via mobil. Jag gillade honom lite extra för det.
PS: har sovit i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar