Flygande tvåor, spelar man med det på proffsnivå?

Läser en intervju med 20-åriga pokerproffset och Aftonbladetbloggaren Sofia. Fattar inget. Nån som har lust att översätta?

– Förra året hade jag målet att dubbla bankrullen efter alla levnadsomkostnader och att placera mig djupt i några liveturneringar. Tycker det är vettiga mål även för 2011. Nu som 21-åring får jag äntligen spela i USA så att casha i WSOP i sommar är ett självklart mål.


Jaha, själv spelar jag yatzy på nätet ibland.

Even when I was flat broke you made me feel like a million bucks

Emellanåt tänker jag att vi skulle gifta oss, jag och Håkan, så här 15-16 år och tre ongar senare. Men så strandar det på att jag inte har något koncept.

Senast i går kom det ödmjuka önskemål (inte från Håkan) om att ett höstbröllop kanske vore nåt.

Vi får väl se vad vi lyckas åstadkomma. Jag lovar inget.

Men nu har jag i alla fall två låtar som jag vill att nån fantastisk person sjunger i samband med vigseln.
Denna:



Och så den här:



Bubblan gör den också, men det är nästan för tjusigt:



Ja, men det här är väl en start?

Det bästa med att folk man känner har åkt färja

Ibland glömmer jag att ta bort intervjupersoner ur adressboken

Dricker Klorin sen

Brr, nu ska jag play-kolla på Big Brother, enbart för att kunna hänga med i snacket. Samtidigt känns det som att ta en väldigt stor risk – tänk om jag blir fast? (Ammade mig igenom hela första säsongen, missade inte ett enda avsnitt)

Bågfavoriten blev ...

Båge nr 5, dvs Cheap Monday-bågen.Men det är en prisfråga också. Är CM-bågen massvis billigare än the runner up, den här, båge nr 4:

...så är det ingen tvekan om saken. Men om båge nr 4 inte är förbaskat mycket dyrare OCH finns i svart (för den här är faktiskt lila och nej, det är jag inte redo för) så blir det den.

Vi får se i eftermiddag. 

Återigen, tack för tyck!

Hjälp mig välja

Som sagt, jag har ju börjat se bättre. Så nu ryker Boxer-Robertbågarna och det är dags för nåt nytt. Tur jag har en blogg så att jag kan få vettig hjälp att välja! Så, alla: TYCK! Jag har valt ut fyra olika bågar... eller ja, så himla olika är de inte, jag är extremfeg och ganska säker på vilken sorts glasögon jag vill ha, plus att eftersom jag har rätt tjocka glas så kan jag inte ha snygga tunna pilot- eller metallbågar för då ser jag ut som en störd seriemördare/forskarassistent. Så vi är nere på detaljnivå. Ni får alltså inte säga att plastbågar är fult för då förstör ni alltihop. Men jag vill veta vad ni tycker om de minimala färg- och formskillnaderna.

Ok, nu kör vi:

BÅGE 1
Blåtonad Marc-Jacobs-båge. Eller ja, den är blå på fram&baksida, i övrigt lite genomskinlig.

BÅGE 2
Mina bruna Boxer-Robertbågar, som jag behåller om jag inte hittar nåt bättre.

BÅGE 3
Exakt samma båge som nummer 1, fast svart.

BÅGE 4
Vad var det jag sa, minimal skillnad, eller hur? Den här ser ju i princip likadan ut som nr 3.  Skillnaden, mina vänner, är att den är lila, har genomfärgade skalmar och är aningen aningens mindre. Också Marc Jacobs.

BÅGE 5
Ooooh, vågat, en helsvart. Cheap Monday är det här, så förhoppningsvis är den lite billigare, men det vet jag faktiskt inte. Såna här bågar hade jag 1985 ungefär, fast med lite mer Dame Edna-form. Ni märker att jag lite ängsligt rör mig runt byrå-bågar, livrädd för minsta lilla grej som kan signalera kulturtant. Så. Låt höra vad ni tycker nu! På måndag måste vi ha bestämt oss, ni och jag.

Har på allvar ont i fingertopparna.

Jösses vad jag jobbar i dag. Det är lokalradionyhetssändningstempo, dvs deadline och tider att passa varje timme, och varje sekund räknas och behövs.

För att spara tid vid lunchdags till exempel, gjorde jag smoothie på frusna hallon i stället för jordgubbar, för de behöver inte tinas innan man mixar dem. Och i stället för två prydligt bredda mackor med smör, ost och skinka, kluttade jag ut skinkost mellan två brödhalvor, brydde mig inte ens om att breda ut den utan tryckte och gnuggade bara mackorna mot varandra. Tidsbesparing: 2,5 min. Åt och drack sedan min lunch i trappan upp till skrivbordet. Å så påt igen.

Har inte duschat, sminkat mig eller tagit på linser utan sitter med OnePiece, glasögon och toppluva på och skriver, intervjuar, skriver, lyssnar på inspelade intervjuer och försöker få kalendern att gå ihop. Planerar också att inte sova förrän framåt lördag kväll. I kväll blir det fiskpinnar ... funderar på om man kanske ska rosta dem i brödrost? Är det tidseffektivt?

Fröken, det är en fluga i soppan!

Ni vet hur ungar ibland lär sig fraser helt perfekt lite förvånande tidigt? En av de första sakerna Livan sa t ex var "Du och jag, Alfred". Harry babblar ju redan en massa, men just nu är favoritfrasen:

– Eh, ursäkta mig här!

Och varje gång han säger det tänker jag att han är en säljarbrat på Sturehof som vill klaga på löjrommen, och jag är en stackars utarbetad servitris från förorten med ont i fötterna och sjuka barn som jag gett alvedon-suppar och skickat till dagis i alla fall. Så låter det.

– Eh, ursäkta mig här!

Så jäkla drygt. Tror till och med att han fått in lite stockholmska i det. Och han säger det i princip före varje annan mening.

– Eh, ursäkta mig här, jag vill läsa Alfons Åberg!
– Eh, ursäkta mig här, måste kissa!
– Eh, ursäkta mig här, jag vill inte gå till dagis!

Jag försöker älska honom ändå, det gör jag.

In your face medelåldern!

Ha! Var hos optikern i dag för jag har tyckt ett tag att jag ser dåligt på nära håll. Skräck! Jag ser ju så dåligt som det är, kan jag inte få slippa läsglasögonsproblematiken?

Men tänka sig. Här har jag gått med -5-på-båda-ögonen sen jag var 10. Och nu så ser jag plötsligt bättre! Med den här utvecklingen kanske jag kan slippa glasögon lagom till pensionen! Optikern hängde dock inte riktigt med på det resonemanget och flackade lite med blicken när jag lanserade den teorin.

En annan sak: varför får man alltid alltid elektriska stötar när man skakar hand med en optiker? Och nä, det är ingen rolig gåta, jag undrar verkligen. En av mina gamla närsynta pojkvänner var den som började undra. Hans optiker hasade omkring med tofflor på syntetmatta hela dagarna så det var ju förståeligt.
Men min optiker har dyra läderskor och lyfter på fötterna när han går. Ändå fick jag en kraftig stöt i dag när jag tog i hand.

Och vem köper alla dessa strumpor?

December 2008 skrev jag ett inlägg om att jag hade 94 udda strumpor i tvättstugan, i väntan på att 94 strumpmakar skulle dyka upp. Det blev lite diskussion om de där udda strumporna, så efter att de ökat till 97 och jag bearbetat det lite så slängde jag dem allihop. Befrielse! Nystart!

I dag, drygt två år senare, räknar jag uddastrumporna igen. 25.

Ok, nu är frågan: Vilket scenario är värst?
1) Att de 25 strumporna är änkor efter dem jag så brutalt slängde i december 2008
eller
2) Att det sedan utrensningen inhandlats åtminstone 25 par nya strumpor och alla dessa nya har gått skilda vägar? (Och var är de andra 25 i så fall?)

Ok. Anna Skipper. Vad vet vi?

Är det inte lite rättshaveristvarning (tänk Tito Beltran) på Anna Skipper? Är inte hon alltid kränkt (tänk Birro eller Ranelid) nu för tiden? Nu stämmer hon en dansk bank som hon på något vis tycker ska vara ansvarig för att hon har förlorat pengar i en turkisk fastighetsaffär (tänk varningsklocka). Jag tyckte aldrig att hon kändes genuint sund (tänk Blossom) när hon matcoachade på tv. Dessutom ser hon numera mer och mer ut som drottning Silvia (tänk hamster).

Kolla!

Urtavlan syns inte, det blev nåt reflexmojs när jag plåtade. Men hur snyggt?! Ur-snyggt (yes, jag bor i Göteborg).

I går skrev nån på FB att vintern kom tillbaka som en tysk örfil. Själv kallar jag den Fritzl-vinter.

Solen gör ont i ögonen och jag är blek som ett lakan.

Och vi är lättroade ...

Vansinnigt roligt att man kan se en perfekt liten toalettstol (med spolknapp och allt) i profil i Aftonbladets logga. Mellan f:et och t:et. Ser ni?

Skiter väl i ränterusningar och Foppa.

I dag kommer de här!

2011 års version är helt ok.

Jag minns en av mina gamla arbetsplatser där stämningen var ganska stingslig på Alla Hjärtans Dag. Pojkvännerna förväntades åstadkomma, om man säger så. Blommor skulle levereras till skrivbord, det skulle ooooas och aaaaaahas och jämföras.

Jag minns ett annat år då jag delade lägenhet med min kompis Lotta och våra respektive pojkvänner befann sig på öppet hav/annan ort. Jag fick i uppdrag av hennes att smyga hem på lunchen och preppa med blommor. På väg hem såg jag Lotta komma åkande i sin lilla bil på samma uppdrag.

I år har Alla Hjärtans Dag varit lite mera vanlig, men fin. Håkan och tjejerna ringde från nån österrikisk glaciär på förmiddagen. Sen kollade jag på Dear Zachary och grät mig igenom hela eftermiddagen. Och så firade jag kvällen ihop med en ovanligt harmonisk och mycket mysig Harry, med pussel och wienerkorv och hela Hitta Nemo utan att springa ifrån en enda gång.

Nu har jag precis rensat det stora äckliga luddfiltret i torktumlaren och tänker gå och lägga mig. Det har varit en bra dag.

Måns Zelmerlövs tjej har också en OnePiece. Just sayin.

Jag vet att många tycker OnePiece är smaklöst men jag ä-l-s-k-a-r min. Jag struntar väl i att jag ser ut som en giant teletubby i den när livet känns helt obekymrat så fort jag tar på mig den. Kanske att Håkan ångrar att han köpte den åt mig. Inte så sexig. Men herregud så mycket trevligare jag är i en OnePiece än i nåt tajt office-aktigt.

Kanske att jag struntar i söndag den här veckan. Den har inte börjat bra.

Blev väckt 07:33 av Benny Hill-klappar på huvet av Harry. Hans nya grej. Sen blev jag överlycklig över att det luktade kaffe och så hann jag tänka att Håkan var uppe och gjorde superfrukost med amerikanska pannkakor med sirap och frukt eller nybakat bröd från ICA Focus.

Sen kom jag på att Håkan är i Alperna, yoghurten är slut och kaffelukten kom från en kvarglömd två dagar gammal halvfull kaffemugg på sovrumsgolvet. Jättedeppigt (inte Egyptendeppigt, men för mig).

Melodifestivalen i går

Vi var på genrepet. Älskar genrep. Älskar att se hur de gör. Och att få reda på sånt som de framför tv:n inte ser, som
1) Christian Waltz är så kort (allvarligt, jag skulle ha kunnat lyfta upp och bära hem honom om jag haft rätt ackreditering). T ex nådde han inte ned till golvet när han satt i green room-sofforna så det hela blev lite vingligt för honom. Så (och det här såg man på direktsändningen om man tittade noga) de fick ställa dit en extra låda så att han skulle kunna nå ned. Gulle!

2) steadycam-killen som jag haft en mild crush på sen ett Fame Factory-reportage jag gjorde i Skara ... 2003?... och som jag beskrev som "Jeff Bridges för 30 år sedan" för min svägerska, hade blivit lite lufsig och småflint. Det var ledsamt. Mest för att det där med att bli äldre är så skoningslöst så att inte ens coola steadycam-killar kommer undan. For the record: jag tycker fortfarande att han är en av de coolaste personerna jag sett. Obs stalker-varning på mig här men det står jag för.

Här syns roligaste skylten bättre

Bilder i stället förstås!!

Ja men vad smart, jag bildbloggar i stället så slipper jag bekymra mig om orden så mycket. Kanske behöver ordvila lite.

Bilderna kommer i lite fel ordning. Det här är en god flaska vin som vi drack på Bon i onsdags kväll, jag och mina fd kollegor Jens och Katrin. Under vinflaskan ligger ett prospekt på en lägenhet med en 68 kvadratmeter stor terrass som jag omedelbart kände att jag skulle kunna trivas på (obs, det var ingen av oss som tänkte köpa den, så det lär inte hända). Sen spillde Katrin ut vinet på prospektet och så var det med det.

Tisdag-onsdag var jag i London, på London School of Economics. Det ska bli ett reportage så småningom. 

Lunchen har jag redan bloggat om. Himmel vilken ängslig fotomin. Nä, kolla i stället på Dickens-plaketten till vänster. Där står det att här satt Dickens och drack öl. Sätet var helt nedslitet; man såg rumpavtryck.

Det här är Rasmus som plåtade för reportaget. Mycket duktig arkitekturfotograf.

Jag är så amatörfotografig att jag fortfarande älskar att plåta skyltar. Här toan på Dickens-puben. Vet inte varför jag tog bilden riktigt.

Den här däremot är den roligaste skylt jag nånsin sett. Fanns på en liten kristen kaffevagn utanför en kyrka på Fleet Street. Kaffet var gudomligt (no pun intended).

På lunchen satt jag och önskade att en av våra intervjupersoner skulle vara "en liten energisk man med ritningar" och det var han. Här pekar han på ett nytt studentcenter som han ska få byggt. Allt det här låter ju lite nördigt och ointressant förstår jag, men ibland när man är ute på jobb och det känns lite otydligt vad det ska bli utav det, händer det att allt bara faller på plats och man ser storyn framför sig. Det hände ungefär här.

Chinatown på kvällen. Nyårspyntat!

Här hade jag egentligen velat gå in och bli knådad. De kunde bota allt med lite kinesisk massage. Nu blev det inte så, i stället gick vi till en pub och debatterade socialpolitik.Skitkul, även om det inte är vad jag brukar göra på pubar. Dessutom är jag både mellanbarn och folkpartist, så jag är svårdebatterad eftersom jag lätt hamnar i lyssna-fällan om nån annan har jättestarka åsikter och sen vill jag inte säga till dem rätt ut att de har fel även om jag tycker det. Behöver öva på det.

Hej hej. Strindberg här.

Pretentiöst kanske, men det är inte litteraturen eller kvinnosynen jag associerar till, utan skaparkrisen. Jobbigt. Orkar inte skriva för inget är roligt eller bra. Ok att man kan förstå det här med att folk ska tycka en massa om det man skriver, men man behöver ju inte gilla det för det, eller hur? Plus att det är lite lite förminskande varje gång.

Nästa vecka ska jag skriva en text som jag väldigt gärna vill ska bli bra. Tänk om den inte blir det. Eller ännu värre, att jag tycker att den blir bra men de som beställt den inte tycker det?

Nu: andra saker att bry sig om. Som att Harry krupit ned i en tvättkorg och inte kommer upp.

Tre matbilder från London

Lunchen i går intogs på Fleet Street, på puben Ye Olde Cheshire Cheese. Sågspån på golvet, slitna träbänkar, eld i öppna spisen och tänka sig, precis där jag satt brukade Charlies Dickens sitta och dricka öl. Hans favoritplats. Jag åt lammstek som bara föll av benen, helt underbart. Till det potatismos, brunsås och grillad tomat. Å så en veteöl.

Det här ser ju inte heller så gott ut, men det var det. Vi (jag är här med en fotograf som heter Rasmus) hamnade först på en pub vid Leicester Square och medan min kompis Kicki messade middagstips till oss ("Chinatown") fick vi vägbeskrivning till "världens bästa malayisiska restaurang" av en tjej vid vårt bord. Sväng vänster, höger, vänster och sen höger och mittemot en holländsk pub ligger ett litet hål i väggen. Och det gjorde det. Rasa Sayang hette stället (skriver det här för att komma ihg det nästa gång jag ska till London). Fula menyer, ful restaurang men fantastisk mat. Jag åt små tofumackor med gurka och groddar som man doppade i en god sås, några bananbladsknyten med god gucka i och lammspett med jordnötssås. Å så Tiger-öl.

Nu det finaste: pulverkaffe och UHT-mjölk från hotellrummets lilla bricka. Jag är nämligen uppe på svensk tid och ska nu ligga och kolla brittisk morgon-tv ett tag. Helt lycklig över det!

200 kr/km och då är inte gymkortskostnaden inräknad

Kom i väg och tränade i morses. 3 km löpband, Klar till  kl 8. Synd att det rådde parkeringsförbud till kl 8 på just den ruta jag ställt bilen.

Jag kommer dit och sugs in i nån slags dubbeltsåfort-tid

Har bloggat dåligt i dag. Har varit på mitt gamla jobb och varit nåt slags scripta/manustolkare vid filminspelning.

Ser man den här bilden undrar man väl lite vad det här skulle bli för film. Filma ned i knät på en kille tänker ni. Mysko.

Men det bliri en sån där rita-med-spritpenna-på-papper-och-speeda-upp-film. Tror att det blir riktigt bra. Tecknar-Pontus och Filmpraktikant-Axel var väldigt duktiga.

I morgon: London. Tidigt. Är arg för jag konstaterade just att jag har en massa grå hårstrån och undrade för mig själv när min bokade klipp&färgtid är. Hittade lappen i plånboken precis. Jodå. I morgon kl 10. Då, mina vänner, är klockan nio där jag befinner mig, troligen på Piccadilly Line från Heathrow till London School of Economics. Svårt att klippa sig hos Örjan då. Surt.

ICA Maxi kl 17 med barn som inte sovit på dagis

Fredag kväll.
Vi bockar för samtliga punkter:

• Barnet klättrade upp i femkronorsbilen i entrén på ICA Maxi och vägrade gå ur
• Barnet ville först och vägrade sen att åka kundvagn med bil frampå
• Barnet stal banan på fruktavdelning
• Mamman välte ställ med dyr olivolja med jättelånga kundvagnen med bil frampå
• Mamman hetsköpte mängder av transfetter till fredagsmys som hon ändå kommer att somna från
• Barnet fick utan att tjata en Blixten McQueen-bil med tillhörande godis i kassakön
• Barnet somnade innan vi lämnat parkeringen
• Mamman har hällt upp ett glas vin

Trevlig helg alla!

Samtal med Telia (glad västgöte på kundtjänst)

Hej, jag undrar lite över en digitalbox som ska vara på väg så att vi kan få tv senast 9 februari som lovat.

Har du bredband?

Öh, ja, det har jag men jag vet inte vem som levererar.

Ja, det är nog Glocalnet det för jag ser här att vi inte levererat klart det ännu. Inporteringen påbörjades visst 21 januari, ja, men då är det nog vi fast vi är inte klara så digitalboxen till tv:n dröjer. Den skickar vi inte ut förrän bredbandet är ordentligt installerat.

Men ni har ju hållit på sedan 21 januari och vetat om det sedan i september?

Ja, men jag ska påminna dom om att avsluta.

Jaha, hade det inte skett om inte jag hade ringt?

Nej, det är inte säkert.

Men jag frågar varje gång jag pratar med er om jag behöver ringa eller göra nåt, men ni säger alltid att det inte behövs.

Nä, det sker automatiskt allting.

Ja, men nu har jag ju väntat sen årsskiftet på bredband, telefon och tv och det har ju gått så där.

Ja, men det kompenserar vi sen.

Men jag kommer att få tv till 9 februari som ni lovade senast?

Nä det hinner vi inte, men vi skickar ett sms om det. Men när vet jag inte.

Så jag behöver inte ringa nåt mer då, eller göra nåt?

Nä, det sker automatiskt allting.

Ensamstående föräldrar, I salute you!

Håkan åkte till Norge i går och jag råddade hus, hem, barn och deadlines på egen hand under kvällen.

Det var inget märkvärdigt som hände. Ändå hade det varit skönt att vara två. Jag bugar mig inför de ensamstående föräldrar som har det så här jämt. Och jag är så tacksam för att mina barn både klarar sig själva och hjälper till.

17:10 Promenerar hem från jobbet vilket är energigivande och en jäkla tur, för energi är just det jag ska visa mig behöva. Hämtar Harry, som nog egentligen borde ha varit hemma hela dagen, men det fanns inte utrymme för det (vi Mollipectade och Otrivinade honom på morgonen och höll tummarna. Mirakulöst nog har han bara blivit friskare under dagen och är riktigt fräsch).

17:30 Tack och lov har jag tagit upp kyckling och mango ur frysen i förväg så matlagningen går rätt smidigt. Harry kollar på Fåret Shaun, Ella gör läxor. Liv är på handbollen (och skickar numera sms när hon kommer fram).

18:05 Käkar. En favorit. kyckling med sås å ris och mango/chilisalsa. Inga matbråk. Harry äter bara mango. Såsen lite salt.

18:25 Upptäcker att 36 sidor korr landat i mailboxen. Ska vara klart till i morgon bitti.

18:30 Lånar pappas bil (som kanske inte har vinterdäck, vilket gör backen upp till Björkekärr väldigt spännande) och hämtar Livan på handbollen. Ella passar Harry.

18:50 Livan äter och tar hand om disken. Jag byter färgpatroner i skrivaren och försöker skriva ut mitt korr samt Ellas läxa från hennes dator som i datorår är 700 år gammal. I verkligheten kanske sju, och med andra ord långsammare än långsammast. Längtar efter Håkan som både hade haft tålamodet och kompetensen att göra det bättre än jag.

19.15 Ger upp och spelar Pippi-domino, övar Bamse-bokstavsmemory och lägger Nalle Puh-pussel med Harry i stället.

19:45 Letar desperat efter samtliga Blixten McQueen-bilar. De finns ingenstans. Längtar efter Håkan som både hade haft tålamodet och kompetensen att göra det bättre än jag.

20:00 Ger upp. Upptäcker att jag glömt förhöra Livs engelskaläxa. Liv kommer på att Ella kan förhöra henne. Jag tycker att det är en strålande idé och lägger Harry i stället.

20:30 Har läst Osynligt Alfons väldigt många gånger. Harry vill leka tunnel under täcket och är väldigt pigg – kan bero på att han sovit två timmar på dagis (antagligen pga hostmedicinen, där fick jag för det)

22:00 Vaknar frusen och med grusiga linsögon. De stora har gått och lagt sig. Jag släcker alla tio miljoner lysande lampor och alla påslagna apparater utom datorn och sätter mig med rödpenna i handen och Biggest Loser i bakgrunden för en liten korrsession.

02:00 Levererar korr. Skrapar linserna ur ögonen och tvättar bort sminket, som sitter lite här och var vid det här laget. Bestämmer mig för att lägga mig med kläderna på (obs mjukisbrallor) för att spara tid i morgon bitti när klockan ringer 06:30. Sunkigt, ja visst, men ändå ett av dagens bästa beslut.

På allvar!

Jag jobbar. Och kollar på Biggest Loser. Och äter marängsviss. (Och när jag gjorde den tänkte jag verkligen: "Tja, det är ju banan i så lite nyttigt är det.")

Hej kursverksamhet, här kommer ännu en 40-plussare som vill "våga steget"

I går anmälde jag mig till en helgfotokurs på Medborgarskolan.
I dag till en av antagligen många kurser om hundar.

Hm. Risken är stor att det blir många foton på hund i motljus på bloggen längre fram i vår.

Fick länken till en fungerande webbshop. Köpte fyra. Tack Sanna!

Här går det att beställa

Sorry! We need a vacation!

Den här klockan fick jag syn på i en flygtidning på väg till Milano.

Den kommer därifrån så jag letade lite efter den men hittade den inte i butik. Smart och snygg, man bara poppar ur själva klockan ur bandet och byter det.

I dag hittade jag klockan på nätet.

Eller ja, nä, det är tydligen fler än jag som fallit handlöst för konceptet. Det ekar tomt på sajten och de stackars uttröttade webbshopinnehavarna har helt gett upp. Frågan är när de kommer hem från sin välbehövda semester, för jag VILL HA!

Jag jagar vår, Håkan den perfekta skidåkningen.

Till helgen drar Håkan till Norge.
Nästa vecka blir det jobb i London för min del.
Sen drar Håkan till Österrike.
Sen åker jag till Frankrike och syrran och nya syskonbarnen.
Sen är februari slut. Hurra.

Vårpyntar på bloggen

Tycker ni att det blir fint?

Måste förklara mig själv för mig själv

Jag undrar hur det egentligen är tänkt att vi ska kunna hantera och relatera till demonstationer i Egypten med två miljoner personer som gör något åt sin situation. Jag läser om det och tittar på det och försöker intellektuellt förstå vad som pågår. Och jag känner att jag måste känna nåt, engagera mig. 

För det ska man väl?

Men jag räcker inte riktigt till. Och så skäms jag för att jag hellre sitter och kollar på klipp på 32-åriga papegojor som kan prata och blir uppriktigt engagerad och glad när jag upptäcker att Biggest Loser säsong 11 gått fem avsnitt utan att jag märkt det.

Hittade ett jobb som jag blev lite sugen på att söka, men på kravlistan stod samhällsengagemang och det har jag inte så länge det inte gäller barnens skola eller Västtrafik.

Nä, det är ledsamt. Ytligt. Förstår ni hur jag menar? 

Redan roligare

Det vankas nytt avsnitt av The Good Wife till lunch om en och en halv timma. Ihop med baconlindad torsk med ärtpuré från i går. Oväntat gott.

Semla på det kanske?

Inte ljust ute ännu men detta har jag redan gjort

• Beställt bläck till skrivaren på InkClub (som inte alls är så smidigt som de vill göra gällande, t ex vill jag slippa behöva kolla upp vad min skrivare heter varenda gång och i stället bara ha en "beställ samma sak en gång till"-knapp som linsbutikerna på webben har. Möjligen är jag för trött för att hitta den finessen).

• Webb-letat upp, skrivit ut och fyllt i lovlapp till barnen (en extra dags sportlov eftersom bussen till Alperna går på fredagen. Och nej, jag och Harry ska inte med.)

• Använt Google Översätt för att ta reda på hur man skriver "förfina processer" på engelska.

Jag hoppas vid gudarna att roligare saker än så här händer i dag. Annars går jag och lägger mig igen.

Misstanke

Smittar magsjuka i bloggvärlden? Misstänker nästan det. Flera av mina favoriter ligger nedbäddade. Vilket antingen betyder att bloggare visst går utanför dörren och träffar folk eller också att det är ett datavirus (hahahahaha, klockan är mycket nu).

Läs inte Strindbergs stjärna!

Glömde i sedvanlig ordning av avboka nåt bokpaket och så landade Strindbergs Stjärna av Jan Wallentin i brevlådan. Internationell bestseller, Sveriges svar på Da Vinci-koden, blir troligen film, vilken debut!

Men det var då fan vilken dålig bok. Den är förolämpande dålig. Den är så dålig att jag kommer att skicka tillbaka den till bokklubben och kräva pengar tillbaka på grund av bristande kvalitet och så har jag inte känt sedan jag läste Tomas Bodströms Rymmaren.

Frågan är om inte den här är sämre, bara för att den har påståtts vara så bra. Kan man anmäla nån för falsk marknadsföring också?

Ok, vad är det som är så kass då. Tja, att författaren inte kan hantera miljöbeskrivningar. Han beskriver och beskriver men man får ändå inga bilder i huvudet och fattar ingenting. Jaha, är vi under vatten? Jaha, det är för 100 år sen!
Personporträtten är helt förvirrade. Samma här, här beskrivs och beskrivs och beskrivs och man får en bild i  huvet av nån 65-årig gubbe. Och så visar han sig vara 43. En kvinna som är 47 beskrivs som att hon har åldrad kropp. En fåfäng och trendig dykare som utan problem klämmer sig igenom undervattenspassager visar sig lite senare i boken vara grovhuggen och tung, vara analt pedantisk och bo i ett hus som han inrett ihop med sin lilla mamma, fast i sovrummet är det fullt med snuskiga tidningar och gubbsolk.
Det finns logiska luckor xxl. Huvudpersonen är tung tablettmissbrukare och släpar omkring på en axelremsväska full med tabletter. Han poppar kanske 10 om dan i snitt men väskans innehåll har hittills utan påfyllning räckt i två månader. Tror jag, tidsluckorna är mycket egendomliga. Och vad han än utsätts för, så klarar sig väskan.
Saker glöms att presenteras. Nån har klippt om i manuset och glömt vad som ska vara först.
Och så är allt så jävla otroligt men ändå på nåt sätt använt tidigare. En hacker-syrra vid namn Hex som bor under en bortglömd tunnelbanestation och äger en inredd godsvagn så att huvudpersonerna kan tuffa omkring obemärkta i Europa. En mystiskt tysk stiftelse på jakt efter en hemlighet under Nordpolens is. Egyptiska symboler med nazikoppling. Folk med övernaturliga krafter, spionträning, fotografiskt minne, förmåga att manipulera polisen, Säpo, SJ, stater av olika slag. Fulla ryssar. Onda tyskar. Närstående som visar sig vara skurkar. Homosexuella soldater. Flykt mellan europeiska städer med bovar och polis i hälarna.

Jag bestämde mig slutligen för att inte läsa klart nu precis. Då visade det sig att ett slumpmässigt upphittat foto i en hytt på en atomdriven isbrytare gav vid handen att en av huvudpersonerna, som ganska länge visats sig ha en fantastiskt förmåga att läka snabbt, egentligen är över hundra år gammal. Eller nåt sånt. Jag slängde ifrån mig boken för att slippa läsa ännu en övernaturlig förklaring. Enough I say!

Nä. Det blir inte bättre bara för att man öser in massa göttiga detaljer. Så övermöblerat och utan sans.

Vad ska jag nu läsa?

Ibland måste man gissa. Ibland håller det inte.

Hatar när jag är dålig på sport. Lyssnar just nu igenom en intervju jag gjorde i Italien med en tjej som berättade att hon brukade åka på motortävlingar. Måste varit jobbigt för henne när hon pratar om MotoGP som är en motorcykeltävling (vet jag nu efter att ha googlat) och jag envisas med att ställa frågor om F1-stall och bilar.

Brr, det får mig att tänka på en skön incident på Radiosporten när jag på allvar sa "spela speedway" – dock ej i sändning men väl till en mycket rutinerad motorsportsjournalist ute på en bana – och en annan gång när jag live-refererade en handbollsmatch och blandade ihop lagen i trettio sekunder. Eller när jag sa att en 100-meterslöpare "klarade" 9,93 och fick det att låta som ett höjdhoppsresultat (men det var faktiskt min första dag och jag tycker inte att det var schysst att slänga in mig i studion direkt).

Men jag är bra på väldigt mycket annat.

Lancashire Heeler-utflykt

I dag åkte vi till Väröbacka och hälsade på hos Tanspot, en Lancashire Heeler-kennel. Vi tog en promenad med Maria, som har tretton Lancashire Heeler-hundar, ganska många hästar och ett och annat får. 

Här är en av hennes vovvar, Wilma tror jag. Rasen är en liten smart frisk och tålig vallhund som gillar barn, tycker om agility och har en hel del miner och ljud för sig. Intressant snarare än golden-söt skulle man kunna säga. 

Och väldigt trogna sina ägare. Här spanar de in minsta lilla rörelse som Maria gör. Sen när hon sa att det var ok sprang de iväg och jagade kaniner på fälten runt gården.

Sen fick vi hälsa på de två valpar hon hade just nu. Åtta och en halv vecka gamla Mi, liver&tan i färgen och vansinnigt söt, men ja, vi vet, det är alla valpar.

Andra valpen hette Mulle och var lite tjock. Det är nog nån sån vi letar efter. En rejäl fast liten hane. Nya valpar är leveransklara i maj, då får vi se om vi hittar nån som vi gillar och som vill bo med oss. Söt va? Nu ska vi läsa valpböcker och fundera.

Gamla bubbel

Här är länkar till rapporter från gamla Bubbel förresten:

Linné

Lite Linné till

Köksön, premiären

Blogginlägget om bubblet på salong, när jag fick luggen avrakad,  och om bubblet hemma hos AnnaSara hittar jag inte för då skönhetsbloggade jag på Daisybeauty och där går inläggen inte att hitta längre. Så kan det va.

Brudar & Bubbel Aschebergsgatan Edition

I går var det dags för årets första Brudar&Bubbel. Denna gång höll vi till i inredningsbutiken Aschebergsgatan 24 Interiör.  Ligger på höger sida om man kommer uppifrån och är som en liten ljusbomb mitt i kvällsmörkret.

Marie heter hon som har butiken. Mycket fina grejer, lite utöver det vanliga. Jag köpte en tandkräm i så snygg förpackning att jag nog kommer att ha den som prydnad.

Ni kommer ihåg konceptet va? Man tar med sig en väninna och varsin flaska bubbel. AnnaSara tog med sig Christine som hon känner via jobbet på Svenska Mässan.

Alltid kul att mingla i butik! Då kan man pilla lite mer än vanligt på grejerna. Jag provade läsglasögon (de turkosa förstås). Ett par år till, sen lär jag behöva dem.

Fanns också: kanintröjor och stickade skruvdragare.

Eller den här E 27-lampan från Muuto som jag hemskt gärna vill ha men inte riktigt vet var jag ska hänga.

Åtminstone en av oss hade vuxit lite sen sist! Sanna har inte bestämt namn på twinsen i magen ännu men jag röstar för Brudar och Bubbel.

Kolla artyfarty -foto. Och kolla vårknopparna på kvisten bredvid. Fin känsla.

Jasmina var en av de nya ansiktena som var med. Också inredningsbutik/webbshopsinnehaverska.

Mest nöjd med denna bild. Det här är min fd kollega Malin och hennes kompis Andrea som jobbar på spanska institutionen på GU och har världens bästa leende.

Towe jobbar på Clas Ohlson (nästa mingel där tycker jag, Clas Ohlson kan gott bearbeta kvinnor i åldern 30-45 lite mer. Towe ska kika på det sa hon. Älskar Clas Ohlson.), Elisabeth ska flytta till sin själs älskade i Malaga och AnnaSara, ja henne har ni koll på vid det här laget va?

Jessica, som har jobbat med Towe på Ikea visade det sig.

Vi kör ju rundor där alla berättar långt eller kort om sig själva. Det är då man kommer på att man har gemensamma bästisar, jobbar i samma trappuppgång eller har gemensamma intressen eller användning av varandra och då kan man prata vidare om det sen.

Ina t ex jobbar med min bror. Fast honom pratade vi nästan inte alls om.

Fredrikas syrra och jag har pluggat ihop i England...

... ja, och de här två, de känner varanda rätt väl för de är systrar. Fina Sanna och Clara.

Marie har en översättningsbyrå, Fia Erixon är copy och Joanna inreder/stajlar.

Det här är Jenny som var mingelarrangör. Efter att vi hängt i butiken rätt länge tog vi med oss bubblet upp till Jennys lägenhet i samma hus.

Och åt god mingelmat. Quesadillasarna i mitten var helt ljuvliga. Med svamp, crème fraiche och ost.

Fin lägenhet, fina mänscher.

Challe och Marie. Båda lärare med kreativa sidoprojekt.

Åsa till vänster jobbar med ett lite annorlunda OS som äger rum i Göteborg i juni: ett för idrottare som genomgått organtransplantationer. Jag har anmält mig som volontär. Lina i mitten jobbar på BRG och AnnaSara, ja där är hon igen!

Nånstans framåt halvtolvsnåret började jag använda blixt. Innan det hade jag hårdnackat vägrat, vilket var dumt för bilderna blev inte bra. Visst, fint mjukt ljust men ruggigt oskarpt. Måste gå fotokurs. Jaja. Det här är i alla fall Susanne, ett nytt ansikte i B&B men vi har troligen setts tidigare för hon jobbar i samma hus som jag jobbat i i sju år.

Och det här är Mette, kvinnan bakom hudvårdsserien M Picaut. Hon avslöjade att hon håller på att ta fram nya produkter genom att först själv stå och teströra ihop olika ekologiska ingredienser. Det känns tryggt på nåt vis tycker jag.

Sen åkte vi hem. Clara sov hos mig, men inte förrän vi druckit några onödiga vodkadrinkar vid köksön ihop med Håkan.  Ganska gott med vodka, Apple Sourz och lättdryck päron. På det hela en fin kväll!